För att få upp spåret efter mördaren måste du utforska många platser med dolda saker och leta efter bevis. Spelet har ingen tidsbegränsning, man bör ju inte stressa när man utreder ett så allvarligt fall. Om du har kört fast på en bana kan du alltid använda en ledtråd. De finns i obegränsat antal och tar en obetydlig tid att laddas upp, vilket ju inte spelar någon roll när du har obegränsat med tid för att utforska varje brottsplats.

Spelet är varierande med många olika minispel, som till exempel damma efter fingeravtryck, laga förstörda dokument och arbeta i ballistiklabbet. Ibland är minispelen roligare än att leta efter gömda saker, speciellt mot slutet då grejerna börjar upprepa sig.

“Righteous Kill 2: The Revenge of the Poet Killer” har egentligen nästan allt för att vara ett perfekt “dolda föremål”-spel. Längden, grafiken, musiken och effekterna – allt är enastående. Men vi blev dödströtta på återkommande pistoler, mappar och droger. Antagligen kan bara fans av genren verkligen tycka om det.